Ja nu är det söndags kväll igen. Kalle tittar på "el classico", barnen målar warhammerfigurer och vad gör jag, jo bloggar. Det blev inget viltspår denna helg men dock härliga promenader.

Igår var Sara och jag vid Wira bruk och hon red på sin medryttarhäst Gija medans jag gick med hundarna. De är totalt orädda för hästarna och Cleo tycker att Gija (islandshäst) mest är en stor hund hon kan leka med. Gija är inte helt med på de noterna utan visar då tydligt att det är under hennes värdighet att (i hennes tycke) beblanda sig med lägre stående varelser. Men bryr sig dogsen, NEJ.

Idag har Kalle och jag gått en riktig långpromenad i Grandalsskogen och jag har aldrig mött så mycket hundar där som idag. Bra med hundmöten.

Det var ordentligt vått i marken och jag som envisas med gympadojor i alla lägen blev riktigt blöt om fötterna. finns det då något härligare än att krypa under täcket en stund med Cleo, också under täcket, som värmer mina fötter.

Här om dagen fick hundarna märgben och av någon anledning ska de vara på samma ställe och tugga på benen. Fast det är bra att de inte bråkar om benen

I Grandalen varnar de för igelkottar.

På Svalbard för isbjörnar.  

  Blir det någon mat på denna resturang? Jag bara undrar!!!!     Väck mig inte! Jag har det så bra.   

Jag har insett värdet av att fundera ut vad jag vill träna. Det blir iallafall något mer struktur på vad hundarna och jag gör. Vi har gått tillbaka till basic. Upptäckte att Cleo kan ligg på mitt omedvetna handtecken. Sigge kan här om jag gör en liten finess med pekfingret bl.a Så då satte jag mig ned och tog fram mina papper från kurs med Karin Fûrst (Kadamo), Nathalie Hellström (hund nära dig) och bläddrade i mina böcker. Nu börjar vi om från (nästan) början och vad kul det är. Jag har dessutom kommit på att det behöver inte vara så avancerat utan min hall och mitt kök duger alldelels utmärkt.

Tyvärr går träningen bättre än koppelpromenaderna. Jag fattar inte hur jag ska få dem att gå fint i koppel eller jo det gör jag och det funkar en och en eller tom två och två men alla tre samtidigt åt h.....te oftast.  Jag läste någonstans att för att få ett bra ledarskap så ska hunden bla inte få lukta där den vill på promenaden utan jag ska bestämma när och var, jisses säger jag bara. 

Min kära make tycker jag ska sluta läsa hundböcker och bara va den jag är. Hundarna gillar mig ändå påstår han.

Cleo funderar nu på var Sigge och Topsy håller hu. De är på trimning och vi fick "släpa" in dem för de hade inte alls lust att bli lämnade men vad underbart vackrare de kommer att vara då jag hämtar dem.

Idag skiner solen och jag är glad över mina nyputsade fönster.

Jag längtar efter att lägga viltspår och varje gång jag öppnar frysen (inte så ofta) så är Cleo där med sin underbara stor härliga nos och luktar igenom klövpåsarna. Håll tummarna för fint väder i helgen.

Jisses så tråkigt det är ute. Jag får till och med släpa hundarna ut på promenad. "Vi vill hem"!!! Så stannar de och tittar hemåt. Synd att det inte går att lära dem (eller gör det?) att gå på toan hemma. Så slapp man det problemet.

Tacka vet jag Nina Ottossons aktiveringssaker. Efter 15 minuters tankeverksamhet är de lagom trötta.

I fredags var jag på nattvandring med 4 andra föräldrar i Daniels klass. Mycket intressant. På dessa 2½ oavbruten vandring träffade vi max 10 ungdomar. Jag hade med mig Cleo och hon var slut när vi kom hem (jag med). Bra träning för henne.

I lördags var familjen hemma hos fam Källström (Ebbe, Mojje och Viggo) på en härlig middag. Det var första gången som mina hundar träffar Viggo (flatt-valp  16 veckor). Cleo och Mojje är fästfolk och älskar att leka. Efter en lång stunds lek så slockande hundarna djupt.

Har vart på ÖBK en sväng men är man inte förtjust i lerbad ska man nog hålla sig därifrån ett tag.

Idag gick jag en lååång promenad med hundarna och gissa vad som stod i skogskanten när jag kommit in på blå leden mot Domarudden vid ett bebyggt område. En JÄGARE i full mundering. Han sa att de jagade rådjur. Shit tänkte jag då Cleo kan tas för ett rådjur (iallafall om jag satte på henne hornen som Sigge har på en bild). Nu är hundarna inte lösa men man vet aldrig.

Förra våren var Lotta (Ebbe, Mojje & Viggo) och jag ute på en skogspromenad i Skånstaskogen. Helt plötsligt hör vi hur någon skricker DEO DEO DEO. När vi stöter på  människan ( i ett spår som bl. a används av orienterare) berättade han att det var klappjakt(?) på räv.  En sheltie och en röd cairnterrier kan nog tas som räv tänkte vi och gick snabbt hem.

Idag tog Cleo sig ett fotbad i Domarudden och blåste bubblor i vattnet. Topsy var också ut i vattnet men vände stelbent om. Undrar om det var kallt?  Sigge tror som alltid att vattenbrynet är ett farligt monster som kan äta upp honom.

Hjälp, vilket monster!

Kan man dyka här?

Cleos fotbad.

Finns det någon därute?

Nu ligger vi här nöjda och trötta i soffan, äter popcorn och tittar en Harry Potter film. Kan livet vara bättre???

Tillbaka i Åkersberga och hysterin kring svininfluensan. Härliga tider.

Istället för träning blev det många långpromenader i underbar och härlig höstsol. Faktiskt så knöt jag fast snitzelbanden på mina nya spårklämmor. Så lite nytta gjorde jag.

På en av promenaderna fick vi sällskap av en jakthund (stövare tror jag) som vi döpte till Torsten. Han gick med oss runt i 1½ timme. När vi kom tillbaka där hunden kom med oss gick husse och visslade på honom. Han kunde följa Torsten via GPS`en som hängde runt halsen och var lite fundersam på hundens vandring. Det visade sig att Torsten egentligen heter Klang och kom från en gammal gubbe som misshandlat honom. HEMSKT!!

Hela familjen, både 2- och 4benta, hade reflexvästar på oss och det var tur för det fanns jägare i nästan varje hörn av skogen.

En av kvällarna som Kalle och jag gick på sista rastningen hörde vi viltsinnat skrik från skogen. Jag fick ståpäls som Gunde Svan sa. Det var visst vildsvinssuggan som höll ordning på flocken. Hade jag gått själv så hade jag svimmat av rädsla och jag är inte lättskrämd.