Ibland när jag läst andra bloggar om spårning så skriver en del att det är bra att mörkerspåra för då är man tvungen att lita på hunden. Jag undrar bara vem som ska hitta mig när jag brutit mina ben eller fastnat i någon rotvälta och hur ska man hitta snitzlarna? Intressant jag ska prova det någon gång.

Att min undran kom beror på att jag har gått en skogspromenad ikväll (ett motionsspår utan belysning). Jag kan berätta att jag lyckades kliva i alla ler- och vattenpölar som fanns på stigen, gled på alla rötter som tydligen kommer fram då det är mörkt samt halkade på våta löv. Ibland fick jag en flashback till tiden då jag hoppade mycket tvist (typ på dinosauriernas tid). Ni vet då man skulle göra konster med gummibandet. Hundarna lyckades trassla in mig i kopplen som ni förstår.

På tal om hundar. Ett "kaxtecken" från hunden är ju att gå med upplyft svans vid hundmöten. Problemet är att cairnterrier alltid går med svanden rakt upp och sedan "fäller" fram den när de ser andra hundar (Sigge & Topsy gör så iallafall). Så nu funderar jag på Karlsson klister för att hålla svanen nere. tror ni det funkar? Förresten så testade jag Kerstins sångterapi vid ett av alla hundmöten. Jag hade inte sjungit upp så det var direkt pinsamt men jag blev full i fniss och mycket gladare så det funkade på mig iallafall.