Idag gick Cleo och jag viltspår för Göran Ädel i Stäket.  Hon gick spåret på 14 min och igen fick jag beröm för att ha en spårnoggran hund. Han tyckte att hon var ovanligt lugn och metodisk för att vara RR. Kul att höra. Det var inga problem alls trots att det märkets att det gått vilt i spåret (eller svampplockare).  Jag är så imponerad av Cleo som får det att se så enkelt ut.

Men mitt hjärta blöder för Sigge som är så duktig i viltspår och som har utvecklats så mycket i sitt spårande. Idag fick han nog när han insåg att det skulle med en "pangande gubbe". Han satte sig på sin söta cairnterrierrumpa och vägrade gå i någon annan riktning än till bilen.

Jag blir så ledsen och hoppas av hela mitt hjärta att han vill spåra mer. Jag ska lägga massor av viltspår så att han tycker det är kul igen. Lilla gubben, tänk vad ett eländigt hönsnät kan sätta spår för resten av livet. Bryr mig inte ett dugg om han blir viltspårschampion eller inte han är ändå världens bästa Sigge. Fällde några tårar i bilen hem för min underbara trogna vän. Längtar inte till nyår med alla raketer.

Tur att varken Topsy eller Cleo bryr sig.

Topsy tyckte dock att det var förfärligt orättvisst att hon (MOI???) inte skulle få ut och spåra. Alla som har en cairn vet hur de kan se ut/uppföra sig då de känner sig orättvisst behandlade.

En glad men också sorglig dag.