Tillbaka i Åkersberga och hysterin kring svininfluensan. Härliga tider.

Istället för träning blev det många långpromenader i underbar och härlig höstsol. Faktiskt så knöt jag fast snitzelbanden på mina nya spårklämmor. Så lite nytta gjorde jag.

På en av promenaderna fick vi sällskap av en jakthund (stövare tror jag) som vi döpte till Torsten. Han gick med oss runt i 1½ timme. När vi kom tillbaka där hunden kom med oss gick husse och visslade på honom. Han kunde följa Torsten via GPS`en som hängde runt halsen och var lite fundersam på hundens vandring. Det visade sig att Torsten egentligen heter Klang och kom från en gammal gubbe som misshandlat honom. HEMSKT!!

Hela familjen, både 2- och 4benta, hade reflexvästar på oss och det var tur för det fanns jägare i nästan varje hörn av skogen.

En av kvällarna som Kalle och jag gick på sista rastningen hörde vi viltsinnat skrik från skogen. Jag fick ståpäls som Gunde Svan sa. Det var visst vildsvinssuggan som höll ordning på flocken. Hade jag gått själv så hade jag svimmat av rädsla och jag är inte lättskrämd.