Ja, nu är det söndag kväll igen.

Jag läste idag på Kerstin`s blogg att  Keaton (14,5 är) fick sluta sitt liv i fredags eftermiddag. Vilket hemskt beslut att ta även om det är det rätta beslutet. Vad konstigt det måste vara att det fattas en hund i flocken.

Når jag var 5 år skaffade mina föräldrar en brun cocker spaniel (Nugger hette hon för hon hade färgen av nougat och på danska uttalas det så). Hon var med mig jämt och fick utstå att bli påklädd bebiskläder, åka dockvagn, lära sig massa konstiga konster. När hon var 13 år och jag 18 så blev hon sjuk och slutatde äta. Pappa och jag hade bokat tid till veterinären för insomningsspruta men när jag kom ned på morgonen bara låg hon på golvet och kunde inte resa sig. Jag lyfte upp henne och satt och gosade med henne i famnen i köket. Efter en stund drog hon en djup suck och så var hon borta. Jag kommer aldrig att glömma den känslan när livet lämnade henne men inte heller alla roliga och mysiga stunder vi haft.

Slut med djupsinnigheten.

I fredags åkte Lotta och jag till skogen och gick en härlig men kall promenad. Hundarna njöt av att kunna springa fritt och rejsa av sig all energi.

      Ebbe,Sigge,Lotta,Cleo och Mojje

Det är inte alltid lätt att få alla hundar att titta mot kameran.    Mossa är alltid gott att äta tycker Cleo och Topsy   Jag vill också smaka säger Sigge

På lördagen var jag själv i skogen med hundarna. När vi var djupt i skogen såg jag plötsligt något svartgråttvitt som försvann in bland träden. Tänkte VARG först av någon anledning men förstod snabbt att det var en del av en älg som skymtade. En snabb inkallning av de lösa hundarna som, döm om min förvåning, kom genast (de hade inte upptäckt älgen).   Vad gör du där bakom, morsan?   Vad ska vi nu göra? Hej!!!

Idag har jag och Ann-Sofie åkt buss och roslagsbana med Cleo och hennes hund Myra till Rönningeby. Där gick vi en promenad för att sedan ta tåget tillbaka och sedan gå hem från centrum. Cleo har sovit gott under kvällen.

När jag kom hem gick Sigge, Topsy och jag på en långpromenad. Det är underbart att dela upp promenaderna. Det blir så mycket lättare att koncenterar sig på en eller två hundar än alla tre på en gång.