Har gått en långpromix på kvällen och gissa vad hundarna upptäckte. Det finns en TVÅ-BENING  andra änden  av kopplet och hon ställer KRAV. Hemsk tanke att de måste gå fint brevid matte och inte flaxa fram och tillbaka. Och stackars Sigge som inte fått lyfta benet var 30:e cm. Livet är hårt.

Cleo är i höglöp och uppvaktar Sigge så intensivt att han är helt väck i kolan.

Pga löpet har Sigge fått överta Cleo´s plats på rallylydnaden och han är så duktig på att inte vara en monsterhund vilket är mitt främsta mål. Sedan är rallylydnaden så himla kul. Avancerad vardagslydnad säger Lottie att det är. Problemet är att jag har missat den grundläggande lydnad tror jag. Å andra sidan så har Sigge skött sig nästan exemplariskt vid hundmöten så något har jag lyckats med.

Det som är så roligt men rallylydnad är att jag får prata och visa hunden hur mycket som helst men jag får inte bli arg, ta i hunden eller rycka i kopplet.

Jag har bestämt att jag ska klicka in fingertarget så att det blir lättare att jobba bort godiset.

Sara skrattar igen. Barn läker så snabbt. Hon är så nöjd över att Jerry fick dö hemma och inte hos veterinären. Mitt modershjärta är lättat.

Scappers (Daniels råtta) är nere med oss i vardagsrummet och han har pinkat på min mage.

Hundarna har fått märgben och är utestängda i hallen.

Sara och jag tittar på "ett hus på landet".

En lugn och skön kväll med andra ord.

Sent igårkväll dog Saras tamråtta Jerry. Han har haft en knöl några veckor på ena sidan men varit pigg och glad fram tills i fredags. Så igårkväll dog han i makens famn. Sara hade inte somnat som tur är så vi hade en lång process med kramar, pussar,klappar och tårar.

Det är det värsta tycker jag att inte kunna göra det bra för Sara. Hon är genomförtvivlad.

När rådisarna kom för 2 år sedan var det efter en lång tid av önskan och tjat från Saras sida. Hon sökte information på nätet och verkligen förberedde sig på att ha råttor. Inte en dag har hon klagat över att byta vatten och ge dem mat. Trots att den ena råttan är Daniels.

Igår städade hon hela buren alldeles själv. Hennes förtvilan gör så ont i hela mig och jag kan inte lindra den.